LIFE

För er som inte känner mig så väl så bestämde jag mig för två år sedan att fullfölja min dröm vilket var att flytta till USA samt spela amerikansk fotboll på college nivå. Att gå på college var en dröm jag haft sen jag var liten. Jag började titta runt på colleges och universitet i USA och till slut valde jag att söka till SBCC då den var bra akademiskt och fotbollsmässigt. Jag hade mycket stöd från mina närmaste vänner och familj vilket gjorde att beslutet blev lättare. Jag blev intervjuad av Sydnytt eftersom de ville veta min story vilket var jävligt roligt eftersom det var första gången någon gjorde ett reportage om mig som sändes nationellt. Ni kan läsa artikeln HÄR... Ansökningsprocessen tog mig ca en månad från att jag sökte till skolan och gick på intervju hos ambassaden. Det var en underbar känsla och en känsla jag troligtvis aldrig kommer glömma bort. Jag flyttade till USA med en kompis från Helsingborg vid namn Tim Berggren och vi älskade det. 20 maj var dagen vi flyttade hemifrån för att följa våra drömmar. Vi var 20 och vi var så glada. Det är en känsla som ej går att köpa, en känsla jag saknar idag. Vi hade våra mål framför oss och kämpade dag in och dag ut. Vårt fokus var på att komma med laget vilket vi gjorde 10 augusti. Jag valde att redshirta första året eftersom jag skulle gå på skolan i 3 år och man fick endast spela två år för att sedan gå vidare till en annan skola. Jag tappade fokus tidigt på mitt mål och hade roligt samtidigt som jag tränade och tog skolan seriöst. Jag glömde bort anledningen jag åkte till USA under våren. Jag prioriterade annat vilket jag inte ångrar eftersom jag hade det bästa året i mitt liv men glömde fokusera på rätt saker. Under vårterminen så började jag fundera på vad jag verkligen ville göra och bestämde mig för att söka till Polishögskolan i Sverige vilket jag gjorde men inte fullföljde p.g.a. diverse anledningar. Idag är jag i Gävle och studerar industriell ekonomi - Industrial management and logistics och stortrivs med det jag gör. Jag ångrar inte mina beslut men har ångest över mina val. Jag lärde känna de mest underbara människorna i USA som står mig väldigt nära idag. Jag lärde känna människor från hela världen. Några som bor kvar i USA och några som åkte tillbaka till sina hemländer. Det är svårt att få ner känslor som ligger djupt inne i hjärtat. Jag saknar USA, jag saknar college, jag saknar fotbollen som gav mig disciplin och en andra familj. Jag saknar gemenskapen i laget. Jag saknar uppvärmingen och konkurrensen. Jag saknar dem jobbiga sekunderna där man slet tillsammans och gav allt för att man inte ville göra sina lagkamrater besvikna. Det är två år sedan och tiden går så himla fort. Allt är menat och allt händer för en anledning tror jag. Ibland så tänker jag vad hade hänt om jag lyssnade på de som ville mig väl på de som alltid sa till mig "Abed, fortsätt ge inte upp! Du kan gå hur långt som helst bara du bestämmer dig för det. Du är en av de bästa, ge inte upp. Du känner ingen rädsla och vågar smälla när det väl gäller vare sig det är en 100 kg eller 120 kg kille framför dig så kommer du stå i vägen." Det var många som trodde på mig och jag känner att jag svikit dessa människor. Jag gav upp något jag älskade så mycket och nu är det över och inget jag kan göra åt det. Jag är dock förevigt tacksam i de som trodde på mig och kan säga att utan alla dessa människor hade jag inte varit var jag är idag. Jag har tagit risker i livet och tar än idag risker eftersom jag vet att det är sådant som gör att man lyckas i livet. Det handlar om att våga ta chanser, våga gå ut och göra det du tror på. 
"Never measure the future by the past; let yesterday become a memory and tomorrow a promise. Determine your tomorrow by the choices you make today"
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chasingyourdream decisions failure football friends greatness lifestyle love neverdoubtyourself success successwillcome
3 kommentarer
Crema

Bästa Abed

Svar: <3 <3 <3!
Abed Audi

Crema

Bästa Abed

Crema

Bästa Abed